Elisabet var bedrövad. Hon var nu en gammal kvinna och hade inte fött något barn. För en kvinna var det en skam att vara ofruktsam. En dag lät Herren Elisabet bli havande, och hon och hennes make Sakarias kunde knappt tro att det var sant. Elisabet prisade Herren för att han hade befriat henne från hennes skam bland människor.
Ett gossebarn föddes, och glädjen var outsäglig. Trots invändningar från släktingar ville Elisabet ge sin son namnet Johannes, eftersom hon ville uttrycka sin tacksamhet gentemot Herren. Det hebreiska namnet Johanan betyder "Gud har förbarmat sig".
